Burns Night är snart här!

Imorgon den 25:e januari är det åter dags att fira Burns night och dess Burns supper. Denna traditionella afton och tillhörande middag är nästan lika stor i Skottland som det traditionella nyårsfirandet, eller Hogmanay som det heter här.

Men vem var Burns? Varför och hur firar vi?

 

Robert Burns

Robert Burns är Skottlands främsta poet, eller kanske rättare sagt är att han är Skottlands nationalskald som kan jämföras med Englands nationalskald William Shakespeare.

Han föddes den 25 januari 1759 i Alloway i grevskapet Ayrshire i sydvästra Skottland. Uppväxt under relativt enkla förhållande på sin fars bondgård hämtade han sin inspiration från folket på landet, traditionella folkvisor men kanske framför allt från sina många kärleksaffärer med bygdens flickor.

Robert levde större delen av sitt liv i Skottland där han arrenderade olika jordbruk. Hans första dikt skrev han som 15-åring och han skulle hinna med 220 dikter och strax över 400 sånger under sin livstid, några av gavs ut i ett antal diktsamlingar under hans livstid, dock kom de stora framgångarna först en tid efter hans död.

Vid 37 års ålder avled Robert Burns, förmodligen främst på grund av alldeles för hög alkoholkonsumtion vilket i sin tur ledde till dålig allmänhälsa. Själva dödsorsaken sägs officiellt vara reumatisk feber.

 

Burns mest kända verk

Auld Lang Syne

”Hans” mest kända verk är dikten Auld Lang Syne som tonsattes och sjungs framför allt idag i de engelsktalande länder vid nyår. Delar av Auld Lang Syne består av gamla skotska folkvisor men ihopsättningen och delar av dikten är Burns. Musiken som används idag är dock inte den som Robert Burns själv föreslog.

Lite kuriosa är att varuhus i Japan ofta spelar Auld Lang Syne för att förbereda sina kunder inför varuhuset stängning för dagen.

To a Mouse

”To a Mouse” är en dikt Burns skrev sedan han hittat ett fältmus bo i åkern när han plöjde, det är nedskrivet att Roberts bror påstod att Robert skrev dikten på fältet direkt efter händelsen med plogen i ena handen. Timorous Beastie, Douglas Laing’s whisky är inspirerad just av denna dikt.

Tam O’Shanter

Dikten handlar om just Tam O’Shanter som stöter på övernaturliga väsen på vägen hem på häst en kväll innehållandes väl mycket whisky (gissningsvis). Dikten har allt! Druckna hjältar, häxor och trollkarlar och lidande hemmafruar.

Burns Night & Burns supper

Ursprungligen firade man på poetens dödsdag, den 21:e juli, varje år. När i tiden man övergick till att fira på hans födelsedag är inte helt klart, men idag firar man den 25:e januari eller däromkring.

En typisk Burns night är strukturerad innehåller vissa standard element vad gäller båda tal, diktläsning och middagsmeny.

De flesta menyer brukar bestå av Haggis, neeps and tatties tillsammans med whiskysås och till dessert en klassisk skotsk Cranachan. Beroende på var i Skottland man firar kan förrätten variera. Soppa till förrätt är vanligt och kan vara en Cullen Skink, soppa med rökt kolja, Cook-a-leekie eller en enkel Scotch broth.

När Haggisen bärs in till musik från säckpipa ska hela sällskapet stå upp, därefter skall värden citera Address to a Haggis. Övriga tal som oftast hålls under middagen är Immortal memory, Address to the Lassies och Reply to the Lassies.

Haggis finns att köpa i Sverige bland annat hos The English Shop.

 

Whisky på Burns Supper

Dessa är några av de whisky vi stött på under Burns Supper.
Arran Robert Burns Single Malt, Timorous Beastie, Glenfiddich 18 yo och Laphraoig 18 yo.

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*